För mycket

Ångesten kväver mig, jag får för lite syre, som att någon trycker på mina lungor.
Den bubblar i mig får hela min insida att göra ont, som att min kropp är för liten för så stora känslor.
Men det som dödar mig är inte det som händer i kroppen utan det som händer i hjärnan.
Den säger till mig att allt är hopplöst, meningslöst, att jag är värdeslös och en börda, att jag borde göra alla en tjänst och ta livet av mig, hur skönt det skulle vara att självskada för att bara för en stund få en paus ifrån allt kaos.