Känslokaos

När du bara sitter där, håller på med telefonen, kollar på något klipp på datorn, har näsan begravd i en bok eller ligger i sängen och halvsover så smäller det till.

Som ett slag i ansiktet.

Som att någon tar tag i dina lungor och kramar åt så hårt dom kan.

Som att du faller ändlöst i mörkret, samtidigt som du desperat letar efter något omkring dig att hålla fast vid så att du inte faller ännu längre.

Jag kan inte riktigt sätta ord på känslorna som kommer och får en att känna sig helt mörbultad, som att man har varit med i ett slagsmål.

Ångest? Nedstämdhet? Sorg? Rädsla? Ensamhet?

För mig är det nog en kombination.

Jag vill ta livet av mig, jag vill självskada.

Men skillnaden idag mot för två veckor sedan är att jag inte aktivt tänker agera på impulserna.

Åtminstone inte idag, jag vet inte hur morgondagen kommer se ut eller slutet på veckan.

Men åtminstone inte idag