Borderlinekaos - Upphängd och nersläppt

Jag vill göra allt, jag vill kunna gå ut och festa, jag vill kunna sitta med mina vänner och bara har en rolig och mysig kväll, jag vill kunna gå på stan utan problem, jag vill kunna göra saker flera dagar i rad utan att känna mig påkörd.

Men det kan jag inte.

Delvis för att jag är introvert vilket gör att jag blir så otroligt utmattad även om jag är med folk som jag verkligen vill vara med och mår bra av att vara med.

Det är som att jag måste ta en paus (vare sig jag vill det eller inte) och vara i min egna lilla bubbla ett tag för att kunna ge så mycket fokus och kärlek som jag kan till alla i min omgivning.

Men sen kickar sociala fobin in.

Och om jag är tvungen att tacka nej till att t.ex ta en fika med någon så tror jag sen att den personen HATAR mig,

Eller ibland när det ringer så får jag sån ångest och velar om jag ska svara eller inte tills personen lägger på, och då får jag istället så himla mycket skuldkänslor att jag mår dåligt över det istället.

Det är då depressionen, som har legat och bubblat i bakgrunden tidigare, väller fram. Den får mig att vilja vara i bubblan mer och mer, att bara stänga ute folk, för jag är bara börda i vilket fall.

Den får tankar som att jag är värdelös, misslyckad och att världen skulle vara en bättre plats om jag inte existerade att ta över.