Luften dras ur mina lungor

Jag sitter inne på toaletten hos en kompis och klockan är strax över tre.
Jag sitter med det kalla metallbladet i handen och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag klarar verkligen inte av hjärnspökena längre, det är bara för mycket.
Dom har sugit all energi och livslust ut mig och fyllt mig med ångest, nedstämdhet, meninslöshet och hopplöshet.