Borderlinekaos - Är hemma igen

Jag och min familj har varit utomlands i en vecka nu, det har varit ansträngande kan man säga, att försöka vara så glad jag kan, tänja mina gränser för att alla skulle ha det så trevligt som möjligt.

Jag kom hem till min lägenhet för några timmar sedan och jag kan bara gråta, jag gråter och gråter och gråter.

Jag vet inte varför, är jag lättad över att jag är hemma i min lägenhet?

Känner jag mig ensam efter att ha varit med folk konstant i en vecka?

Är det för att jag tänker på att det här kan vara sista resan med hela familjen? (Mormor och morfar börjar bli gamla och man vet ju aldrig vad som kan hända)

Är det för att jag faktiskt har haft det genuint trevligt stundvis och det är jobbigt att återgå till det vanliga livet?

Jag vet inte, en kombo kanske, eller något helt annat som jag inte kan identifiera.

Men jag kan bara inte sluta gråta.

Här får ni några fina bilder från resan