Books are uniquely portable magic

Jag läser och läser och läser och läser.
Dom få gångerna jag inte läser är när jag är på terapi, hämtar medicin eller sover.
Men även då läser jag så mycket jag kan, på bussen till och från terapin, minutrarna innan dom ropar att jag kan hämta medicin.
Och läsningen stör även ibland min sömn, jag vaknar mitt i nätterna av behovet av att läsa.
Det var en natt specifikt, jag vaknade klockan fyra efter att ha sovit i två timmar och jag kunde verkligen inte somna om innan jag hade läst några kapitel av den bok jag då läste.

Jag äter mindre, jag sover mindre, jag duschar mindre, jag träffar knappt mina kompisar.

Det enda jag gör regelbundet det är att röka.

När jag var yngre läste jag hela tiden, men när jag blev äldre, senare tonår, så hindrade min mentala hälsa mig från att läsa, jag hade inte det fokuset.

Jag började läsa igen för några veckor sedan, och herregud vad jag har saknat det!
Att bara få lämna mig själv, mina problem och leva mig in i ett helt nytt universum.
Jag tror att det är därför det har blivit lite som ett beroende, det blir en flykt ifrån mig själv.
För när jag läser då känner jag inte mina egna känslor utan karaktärens känslor, och det är det som är så farligt med läsning.
För mig i vilket fall.