Jag vet inte....

I fem dagar har jag stängt av alla känslor för att jag inte ska bryta ihop av all invalidering av min familj.

Men nu är jag hemma ensam och känslorna kom som en tegelvägg.

Självmordsimpulserna, nedstämdheten, ångesten, självskadeimpulserna, ensamheten.

Det gör fysiskt ont.

Allt är bara för mycket.