Kylig luft och morgondagg

Klockan är fyra och jag sitte ute och röker, andas in den kyliga lyften och kollar på himlen som sakta blir ljusare.

Jag sitter här och funderar på vart allt gick snett.
Jag är trött på att kämpa.
Jag är trött på att kriga med dessa ourthärdliga känslor dag ut och dag in.
Om det är meningen att jag ska leva, varför är det så här jobbigt?

(null)


Mantra

Jag förtjänar inte att må bra.
Jag förtjänar inte att ha bra folk omkring mig, jag kommer bara såra dom i varje fall.
Jag förtjänar att dö.
Jag får bara folk att må dåligt så vad är poängen med att jag finns när allt jag gör är att orsaka smärta och lidande?
Ingen behöver mig, jag är obetydelsefull.
Det skulle vara bättre om jag inte fanns.

Ensam är stark?

Jag känner hur jag stöter bort folk, isolerar mig själv.

Jag orkar inte prata, umgås, jag orkar knappt svara på meddelanden.
Men det är väl bäst så här, folk kommer lämna mig ändå, dom kommer tröttna på mig.

En dag blir jag en för tung börda och då lämnar dom mig, så har det alltid varit så vad skulle skillnaden den här gången?

Då är det bättre att bara vara ensam från början, det blir lättast för alla....