Svart och vitt, upp och ner

Jag blir så förvirrad av alla dessa humörsvängningar 

Igår var en jättebra dag.
Jag gick på terapin, var och lämnade blodprov och sen så gick jag och T till stan.
Gud vad roligt vi hade det, visst hade vi T?
Vi åt lunch när vi kom dit, strosade på stan, jag köpte rökelser och vi kollade på stenar, vi skrattade i omklädningsrummet tills jag hade ont i kinderna för att jag hade skrattat så mycket.
Sen så gick vi till ett café och drack chai latte och bara hade det mysigt.
En jättefin dag

(null)


Och sen idag vaknade jag och kände mig bara tom, som att det ekar i mig.
Ångesten ligger där och bubblar, för nära ytan.
Och jag blir arg! Kan inte fler dagar vara som igår?
Jag hade planerat att jag skulle göra lite grejer idag, ta en välbehövlig dusch, plocka iordning lite här hemma för T och två till av hennes vänner kommer hem hit på lördag. 
Men jag orkade inget av det jag hade planerat.
Varför kan det inte bara vara bra någon gång?




Books are uniquely portable magic

Jag läser och läser och läser och läser.
Dom få gångerna jag inte läser är när jag är på terapi, hämtar medicin eller sover.
Men även då läser jag så mycket jag kan, på bussen till och från terapin, minutrarna innan dom ropar att jag kan hämta medicin.
Och läsningen stör även ibland min sömn, jag vaknar mitt i nätterna av behovet av att läsa.
Det var en natt specifikt, jag vaknade klockan fyra efter att ha sovit i två timmar och jag kunde verkligen inte somna om innan jag hade läst några kapitel av den bok jag då läste.

Jag äter mindre, jag sover mindre, jag duschar mindre, jag träffar knappt mina kompisar.

Det enda jag gör regelbundet det är att röka.

När jag var yngre läste jag hela tiden, men när jag blev äldre, senare tonår, så hindrade min mentala hälsa mig från att läsa, jag hade inte det fokuset.

Jag började läsa igen för några veckor sedan, och herregud vad jag har saknat det!
Att bara få lämna mig själv, mina problem och leva mig in i ett helt nytt universum.
Jag tror att det är därför det har blivit lite som ett beroende, det blir en flykt ifrån mig själv.
För när jag läser då känner jag inte mina egna känslor utan karaktärens känslor, och det är det som är så farligt med läsning.
För mig i vilket fall.

Idk?

I tisdags var två kompisar hemma hos mig och vi drack, allt gick bra och vi hade det trevligt rent generellt.
Men när jag vaknade på morgonen så hade jag självskadat under kvällen, men grejen är den att jag hade nog druckit lite för mycket så jag kommer inte ihåg det.
Men jag tror jag har kommit fram till vad det var som triggade mig, jag hittade nämligen bilder på mig på telefonen som jag måste hittat någonstans, jag vet inte vart för jag trodde att jag tagit bort dom.
Bilderna var tagna för tre år sedan och jag var så smal, alltså jag var ju fortfarande överviktig men det syntes inte lika tydligt.
Och nu har bilderna etsats sig fast i min hjärna, dom sprider sig som en giftig rök att om jag har varit så smal förut så kan jag bli det igen.