Virrvarr

Det bubblar i mig av alla känslor.

Oälskad, fel, självhat, värdelös, manipulativ, elak, ledsen, ensam- extremt ensam.

Just nu sitter jag på golvet i badrummet, och jag har ett stadigt grepp om rakbladet, men jag vet inte om jag kommer använda det eller inte...

(null)

(null)


(null)



Crowded mind

(null)

Jag känner mig så betungande, en börda för folk i min omgivning...
Mina känslor är ett hinder både för andra och mig själv, ett hinder för att röra sig framåt i livet.

Men allt är inte bara dåligt, livet är bra fint ibland också, jag har T, det börjar bli varmare, ljuset har vunnit, jag ska flytta, det går bra med DBTn och träningen.

Så det händer bra saker men dom hamnar i skuggan av det dåliga och jag vet inte hur jag ska kunna vända på det

01:07

Klockan är strax efter ett och T ligger sovandes bredvid mig.
Hon har varit ett sådant fantastiskt stöd åt mig idag när jag bröt ihop, hon bara höll om mig när jag låg och grät. 
Hon får mig att känna mig trygg.

Det är rätt tufft just nu, jag gör så mycket på dagarna.
• Träning på måndagar, onsdagar och fredagar
• Medicinhämntning på måndagar och torsdagar
• DBT på tisdagar och en till obestämd dag
• Sen så är jag på ett aktivitetscenter som heter treklövern på torsdagar
Jag går på högvarv hela tiden lixom, vilar knappt.

Sen så har jag haft extremt svårt med maten den senaste tiden då jag (emot min vilja) lagt ner så jävla mycket energi på att tänka på hur jag ser ut.
Jag lägger värdet på mig som person i siffrorna på vågen.

Så jag går på högvarv både fysiskt och psykiskt.
Och eftersom det är så mycket stress så får jag sån extrem ångest.
Den gör så himla ont, den har blivit mycket värre nu än vad den var för bara en månad sedan.
När jag får ångest nu gör det så fysiskt ont att jag inte kan andas.

Men jag försöker verkligen att klara mig utan att behöva bli inlagd, men jag vet inte riktigt hur hårt jag kan pusha mig själv utan att gå in i väggen. 

Because I’m happy?

Det är så mycket positivt som händer i mitt liv just nu!
Jag borde vara glad, jag försöker vara glad, jag är glad, typ.
Men det ligger hela tiden en molande känsla av nedstämdhet i kroppen, som att allt är för bra och att det snart kommer explodera.
Vissa dagar är känslan större och vissa dagar mindre men den är ALLTID där och jag blir galen på det!!!