20 år

Så jag fyller år idag.
Såklart så grattar folk mig och håller på så som folk gör på ens födelsedag, det dom inte vet är att jag bara vill gå och ställa mig framför ett tåg.
Jag vill verkligen inte bli ett år äldre, jag vill inte bli en dag äldre.
Varför ska jag leva om jag inte har något hopp om livet lixom?

Stabilitet

Allt gick så bra,
Jag vill verkligen att allt ska gå bra,
Om jag inte är stabil får jag inte bypass operationen,
Därför måste jag vara stabil,
Men jag tror att jag har fastnat.

Allt kom typ tillbaka som en smäll i ansiktet.
Självskadeimpulserna, nedstämdheten, bristen på viljan att leva, självhatet, ja, allt.

Jag trycker undand det så gott det går för jag MÅSTE vara stabil för att det här ska funka...

Bleknade ärr

Jag vill att mina sår ska läka så jag stolt kan visa psykpersonelen att jag inte har självskadat på länge.
Att jag har lämnat det bakom mig, vilket det känns som jag har gjort!

Jag ska förhoppningsvis också ta bort två av mina mediciner som bara känns onödiga.

Det känns som att det går bättre (troligen mycket pga D-vitamin) 
Men jag vill att det ska framstå som att det är ännu bättre för psykpersonalen då mitt mål är att få en bypassoperation till hösten.
Och det får jag bara om min läkare/terapeut tycker att jag är stabil nog, så vi får se vad som händer