Inkluderad men samtidigt exkluderad

Alltså jag känner mig inte direkt exkluderad av folk i min närhet, alltså, jag vet att dom bryr sig om mig, till viss del.

Men känslan av att bli exkluderar växer i mig. Jag kommer aldrig vara någons förstahandsval.
Jag är inte bra nog.
Saknaden av att ha en samhörighet med andra är så stor!
Det är som att ha en svart dimma i sig, och varje gång någon säger något "fel" så sprider den sig i min kropp.
Och när jag säger "fel" så är det för det mesta saker som folk inte tänker på att dom gör, och jag tänker ju inte be dom att ändra på hur dom är som person.
Det kan vara en sådan simpel grej att någon säger "kan du sluta" eller "vi kan inte träffas idag" osv.
Det är ju inga stora grejer men det ökar meningslösheten och känslan att jag är exkluderad, inte bra nog.
Den svarta dimman sprider sig och jag kan inte göra något för att stoppa den.

Do you need, do you need someone? Are you scared of what’s to come?

Just nu vill jag bara försvinna, inte nödvändigtvis dö, men bara inte existera?
Det låter ologiskt, att inte existera är väl samma sak som att dö?

Men jag känner mig inte så självmordsbenägen, tror jag?, utan jag vill bara inte existera.

Det har varit bättre nu ett tag, visst måendet går ju alltid i vågor men det har ändå varit hållbart.
Men dom senaste dagarna har det blivit sämre, jag känner att det håller på att brista och jag orkar inte gå tillbaka till det jag var förut.
Jag har inte energin till det.

Dessutom ska jag och familjen åka utomlands på tisdag så alla förväntar sig att jag ska vara glad, exalterad.
Och visst det ska bli kul men det kommer vara så fruktansvärt ansträngande att ta på min den där glada masken igen, och sen hålla den kvar i en vecka.

Så just nu gömmer jag mig i lägenheten, jag går inte ut om jag inte måste, jag sover jättemycket och äter knappt.

Jag kanske borde bli inlagd men jag har inte tid med det.
Och sen så känns det som att dom inte skulle lägga in mig då jag inte är direkt självmordsbenägen.

Okej, det där var ganska osammanhängande men behövde skriva av mig.