Mitt brev?

Hela mitt liv känns som ett stort jävla misslyckande just nu, var tvungen att hoppa av skolan, göra familjen besviken osv.
Inte få något operation.
Inte ha någon mening med livet helt enkelt.

Och jag har så jävla mycket självmordstankar/ impulser, speciellt på kvällarna.
Så nu ligger jag och funderar på om jag ska skriva ett brev när (om?) jag tar livet av mig? 
Borde jag tacka personerna i min omgivning för dom trevliga stunderna? Säga förlåt för vad jag har gjort? Både och? 
Eller ska jag kanske inte skriva något alls?

Omotiverad

Jag känner mig så omotiverad till allt.

Jag vill hoppa av skolan för jag ser ingen mening med det, jag kanske inte ens vill jobba som uska varför ska jag då plugga?

Jag vill hoppa av DBTn för jag ser ingen mening med det, jag kommer ingen vart med den längre och jag kommer ändå bara må dåligt igen så vad är poängen med den?

Vad är poängen med att äta när jag är fast i en kropp som jag hatar för att jag är så fet?

Vad är poängen med att gå upp ur sängen när jag inte vill leva?

Vad är poängen med livet?

GBP

"Tyvärr kan vi inte göra den här operationen på dig, du är för mentalt ostabil"

"Okej"

Tänker:
"Nej det tycker jag inte att jag är"

Tänker samtidigt:
"Men då kan jag ju lika gärna ta livet av mig"

Rolig kväll

Jag har haft så kul ikväll, mycket tack vare T.
Det hade varit kul om det varit mer folk på dansgolvet, men man tar vad man får.
Men nu sitter jag på bussen påväg hem och jag vill gråta och jag fattar inte varför??? För jag har haft kul, det har jag verkligen men jag känner ändå för att gråta? Jag fattar inte?