Ångestdämpande

Ångesten är skyhög och jag kan vara tänka på rakbladet som ligger och väntar på mig hemma.
Jag vet att jag har varit självskadefri länge men jag bryr mig inte riktigt, jag gör vad som helst för att lugna kaoset som pågår i mig.

20 år

Så jag fyller år idag.
Såklart så grattar folk mig och håller på så som folk gör på ens födelsedag, det dom inte vet är att jag bara vill gå och ställa mig framför ett tåg.
Jag vill verkligen inte bli ett år äldre, jag vill inte bli en dag äldre.
Varför ska jag leva om jag inte har något hopp om livet lixom?

Känslovåg

Känslorna av ensamhet och framför allt övergivenhet är så himla starka.
Jag sitter ensam hemma i min lägenhet och gråter för jag känner mig så obehövd. Oälskad.
Jag vet inte hur jag ska hantera alla känslor, så nu har jag än en gång hamnat på toalettgolvet med ett rakblad i handen.

Jag vet inte....

Idag kom jag hem från min stuga där jag har varit i fem dagar.
I fem dagar har jag stängt av alla känslor för att jag inte ska bryta ihop av all invalidering av min familj.
Men nu är jag hemma ensam och känslorna kom som en tegelvägg.
Självmordsimpulserna, nedstämdheten, ångesten, självskadeimpulserna, ensamheten.
Det gör fysiskt ont.
Allt är bara för mycket.