Jag ligger i krig med mig själv

Det är som en sten trycket på mitt bröst.
Den gör så att allt blir svårt, att gå, att äta, att andas.
Det känns som att jag har ett svart hål i mig som slukar mig lite mer dag för dag.

Jag har ingen energi kvar, ingen ork.
Jag känner mig så oändligt ledsen och nere.
Den här sjukdomen kommer vara min död.


TW - ätstörning

.
.
.
.
.
.
.
Så jag skulle ju egentligen försöka mig på en svältvecka typ, men jag åt idag och jag mådde/ mår så jävla dåligt över det, även om det bara var en sallad.
Det slutade med att när jag kom hem så hetsåt jag istället för jag mådde så dåligt vilket gjorde att jag mådde ännu sämre så jag spydde upp allt igen...

Allt är kaos men det känns som att maten är något som jag kan kontrollera, speciellt nu när jag flyttar hemifrån.

Runt och runt och runt

Tankarna på självskada och självmord snurrar runt i mitt huvud tills jag blir yr.
Dom tankarna tar så mycket plats att jag inte kan tänka på så mycket annat.

Jag känner mig uttröttad och matt hela tiden samtidigt som jag känner mig stressad och ångestfylld.
Jag vill helst bara ligga i sängen hela dagen men samtidigt känner jag mig för rastlös för att göra det.
Inget stämmer, inget känns rätt.

Jag är bara ett stort fel.

Virrvarr

Allt är för mycket just nu,

Besattheten av min vikt.
Suicidtankar/impulser.
Självskadetankar/impulsern.
Ångesten.
Det konstanta nedstämdheten.
Återigen besattheten av min vikt.
Tomhetskänslorna, fast ändå känner jag alldeles för mycket.
Och som pricken över i’et så är känslorna så himla intensiva så jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.

Jag börjar tänka på att självskada som en möjlig snabb lindring av känslorna....