Ångest

Och det gör ont, så otroligt ont.

Jag kan inte andas riktigt för det känns som att luften är för tunn, det känns som att jag om och om och om igen blir slagen i magen, mina ben blir opålitliga om dom kommer bära eller brista och mitt hjärta skenar helt utan anledning vilket gör mig yr, kallsvettig och ännu mer stressad.

Jag kan nästan inte stå rakt för att det känns som att något har tagit ett stadigt grepp inuti min kropp och om jag sträcker på mig så kommer något att brista.

Jag blir rädd för plötsliga ljud, rörelser, nya människor, stora folkmassor.

Som ett rådjur i bilens strålkastarljus.