Lugnare?

Mycket för mig men det har nog varit jobbigare för min älskade flickvän "T"

Jag har försökt vara så bra stöd till henne som jag kan, men jag vet inte riktigt hur det gick...

Fast jag brukar iofs vara bättre stöd för andra än vad jag är för mig själv.

Men just nu har allt "lugnat ner sig" vi ligger i sängen och T ska försöka sova då hon ska upp tidigt imorgon för att åka bort i några dagar.

Men oftast när det är lugnt runt omkring blir tankarna och impulserna extra starka och tunga...

Sen så oroar jag mig för att vara själv dom här dagarna när T är borta.

Att vara ensam hemma är något jag inte kan vara just nu med tanke på min höga suicidbenägenhet och impulsivitet till att bl.a självskada.

Fast jag har lovat T att om det blir för jobbigt så ska jag åka till jouren, vilket jag också kommer göra. 

Men frågan är när man vet om det är

 för jobbigt?